yogajenny

Solskydd - Capital Soleil

Så här växer din bebis

Nu börjar bebisen förlora sina nyfödda rörelsemönster. Den kan titta dig stadigt i ögonen och kan förmodligen också lyfta på huvudet, om den ligger på magen. Om du rör din hand från sida till sida, kan bebisen följa dina rörelser med ögonen. Men det allra roligaste för nyblivna föräldrar är, att bebisen börjar "prata" - eller rättare sagt, jollra, gurgla, stöna eller göra andra ljud för att uttrycka sig. Försök att svara, antingen med ljud som bebisen, med prat, eller med sång och så mycket som möjligt, öga mot öga. Fortsätt prata med bebisen när du rör dig bort, den kommer att tycka om att höra dig när du rör dig i rummet.

Ska ju till BVC idag o det ska bli kul o se hur mycket han har växt sen förra veckan!

Ha en underbar dag!

Dom som känner mig vet att jag brukar ha ett aumtecken runt halsen...har även en i mässing i vårt vardagsrum.
Här nedan sammanfattas vad aum står för:

Aum är den heligaste av alla stavelser inom hinduismen och Vedaböckerna (Upanishaderna) och symboliserar den hinduiska världssjälen eller universum. Aum är närvarande i allt och fungerar som ett verktyg för att hjälpa människor att komma i kontakt med världssjälen, brahman. Enligt hinduism uppkom hela kosmos av den vibration och resonans som följde på att Aum uttalades. I sin renaste form representerar Aum faktumet att allt är ett - Aum är summan och substansen av alla ord, det fundamentala ljudet som symboliserar ett absolut universum. Aum innehåller summan av alla ljud i alfabetet och är det gudomliga i form av ett ord. För hinduer är Aum en symbol för andlig fullkomlighet. Symbolen är också helig för buddhister.

Aum är sanskritalfabetets första bokstav och böner som bes påbörjas och avslutas med Aum. Aum uttalas ofta i mantra vid exempelvis meditation. Ett mantra är ett heligt ljud som man använder vid till exempel ritualer, yoga och meditation. Ljudet som uppstår när man upprepar mantrat är en väg att nå Gud och den mediterandes eget inre ljus. Aum uttalas dessutom vid till exempel böner, välsignelser eller när man läser heliga texter.

För mig är aum en påminnelse om hur jag vill leva. Att utföra yoga och meditation och att leva i nuet. MINDFULNESS=)

Skydd, healing, medialitet, energi, lagra och sända information

Bergskristall är allmänt helande och kan placeras på smärtfyllda eller spända delar av kroppen. den balanserar energin och löser upp blockeringar. nyblivna mödrar kan använde den för att öka mjölkproduktionen. den kan ta in, lagra och skicka information. man kan också "programmera" in önskningar i sin kristall. den tar bort negativa tankeformer och ökar medvetandet. Bär en bergskristall för att öka din energi och din andliga medvetenhet. Placera den under kudden för klarare drömmar och lugn sömn.

Idag bär det iväg till jobbet för att hälsa på. Bakade en god banankaka i går eftermiddag men bestämde mig för att behålla den och köpa  med mig en krans lr nåt istället. David älskar att ha gottis i kylen, han går och småäter dag som natt, så det får han i namnsdagspresent av mig!

Ha en bra dag och njut solen och livet!

Puss

Idag har vi gjort en massa saker (mycket för oss hehe). Vaknade vid 9 efter att ha sovit gott, Milo ammade nog 3 gånger men sov därimellan i sin säng. David bytte blöja på Milo och sen fick han ett bad. Jag tog Kenzo på en prommis! Åt frulle och sen gjorde vi oss fina för att fotograferas för HD. Väl inne hos fotografen sa de att vi fick komma tillbaka vid 16.36 pga så många barn. Vi åkte som bestämt till Väla, David tog Milo och strosade runt så jag fick lite egentid...kände mig dock stressad och saknade mina pojkar. Hann köpa en tröja på Gina, kändes lite trist att fortfarande behöva köpa fel storlek, så imorgon ska jag städa garderoben och se vad jag hittar...man vet aldrig. Vi stannade ca 1 1/2 h, köpte med oss goda räkbauguetter och tog det lugnt tills det var dags att åka in igen. Milo ammades och var så duktig. 

 

Jag i min nya tröja=) David fick tjata på mig på väla, Jenny...nu är det du som ska shoppa....jag kollade hela tiden på kläder till Milo o David... tack sötnos!

Jag älskar min Milo så mycket...här myser vi innan det är dax att fotas:



När vi kom till fotografen var väntrummet fullt...vi fick vänta en timme innan vi kom in...så här road såg David ut:



Hehe och så här:



Milo gör hela tiden en så rolig min, vi skrattar varje gång...undrar vad han menar. Jag tror han försöker meditera och säger AUM....AUM:



Nu ska vi käka och sen hoppas jag på besök av Patrik!

Puusssss

Vid tre veckors ålder kommer ditt barn förmodligen: Att ha mer regelbundna mat- och sovvanor än som nyfödd. Du kommer att ha lärt dig mycket om hur du förstår och tillgodoser barnets behov och hur du bäst tröstar och tar hand om det. Att vara vaket längre stunder. Barnet kanske är vaket i en timme eller längre. Efter matningen eller kanske när barnet badar kan du se hur barnet studerar ditt ansikte, tittar på dig när du pratar och lugnar sig när det hör din röst. Kanske ge ifrån sig ett litet ljud eller två för att visa sin glädje när du pratar med barnet. Detta joller är förstadiet till tal. Stanna upp och svara med lite småprat. Att vara lite extra kinkig på kvällen. Detta kanske inte verkar som något framsteg, men det är det. Efterhand som barnets nervsystem utvecklas blir världen runt omkring alltmer intressant och ditt barn behöver kanske tid att varva ner från alla nya intryck. Att ha bättre kontroll på att hålla huvudet. Barnet är nu starkare i nacken r men behöver fortfarande mycket stöd. Att ha mer styrka i överkroppen. Nu kan barnet kan hålla upp huvudet när du lägger det på mage. Att titta på sin egen hand när den rör sig framför ögonen. Även om barnet ännu inte kan styra handmotoriken så är kontrollen av ögonrörelserna ganska god och barnet kan följa med blicken korta stunder och studera den närmaste omgivningen. Att sova i upp till tre eller fyra timmar i sträck. Om barnet sover mycket längre än så bör du väcka det för matning.

Förhandstitt: Glädjen över att vara förälder växer hela tiden. Det är en alldeles speciell känsla när ditt barn ler mot dig för första gången, börjar jollra och får dig att känna dig älskad och uppskattad.


I går log Milo mot mig på riktigt...första gången, vi fick ögonkontakt och det va underbart...jag störtbölade av glädje!

Den aktiva hjärnan

När ditt barn sover, vilar dess öron och ögon. De är inte längre upptagna med att ta in allt som sker runt omkring ditt barn, som de gör när hon eller han är vaken. Det här ger barnets hjärna en chans att rikta uppmärksamheten på den viktiga uppgiften att utveckla minne och lärande. Under barnets vakna timmar möter hon eller han otaliga erfarenheter, många av dem helt nya, och barnets hjärna lagrar åtskilliga intryck av vad hon eller han hör, känner, gör eller ser. Intryck som måste organiseras under sömnen. Det är lite som när du, efter en stressig dag på jobbet, går igenom och kanske dokumenterar allt vad du gjort. För den mänskliga hjärnan, särskilt på små barn, involverar jobbet också att skapa nya förbindelser mellan hjärnceller, så kallade neuroner. Man kan likna hjärnan vid ett enormt elektriskt kraftverk, och varje gång människan lär sig något nytt, läggs en ny kabel dit för att förena en del av kraftverket med en annan. Och till mångas förvåning sker mycket av detta jobb under sömnen. Så nästa gång du iakttar hur ditt barn håller på att somna, kom då ihåg att barnets hjärna förbereder sig för nattskiftet!

Nu tänkte jag hoppa in i duschen! Milo har sovit så gott hela natten, i sin egen säng. Vaknade bara 2 gånger för att amma! Solen skiner ute så jag hoppas det blir en promenad snart, är så himlans skönt att komma ut och röra kroppen. Milo somnar nästan alltid i vagnen så jag tror han gillar det oxå. Vi är förresten supernöjda med vagnen vi köpt, en brun Teutonia Spirit:



En såkallad joggingvagn, tänkte nämligen komma igång med lite träning om några månader. Man ska ju vara försiktig i början så att inte mjölken försvinner, så nu får det räcka med sköna promenader och lite yoga.  



Dessa fina blommor fick Ida på studenten av oss, vackert!

Jag o David var på gudstjänst för några veckor sedan, då sjöng kören i kyrkan "tänk att få vakna"...sen dess har vi haft den på hjärnan och sjunger nu den för Milo hela tiden! Lägger in en version med Carola så du vet jag menar!

Sat Nam

Vaknade för en timme sen ungefär, Milo har sovit gott i natt, men det tar ungefär en timme varje gång han vaknar, att få honom att somna igen. Jag ammar och sen byter jag eller David på honom. Varje gång jag ammar så skriker min kropp efter vatten...dricker som bara den! Har gått ner ca 10 kg, bebismagen e borta och vi saknar den såå. David klappar min mage ofta och vill nog ha den tillbaka=) Fast vilken underbar liten prins som har gömt sig där i 9 månader.



Igår hade vi besök av faster Veronika med familj!
 


Thomas blev nog allt lite sugen på en till familjemedlem=)



Söta kusinerna Johannes och Simon var glada över att få träffa lilla Milo!



De hade med sig söta små kläder till Milo...Tack snälla söta ni!

Idag ska vi ha en mysdag här hemma. Jag tänkte träna lite på de övningar jag fick med mig från förlossningen, för att komma i form igen. Det är lugna mjuka övningar för att få kroppen att komma tillbaka till ursprungsläge=)
David ska plugga lite inför uppkörningen i morgon (håll tummarna)! Sen tänkte jag försöka vila mycket, är fortfarande väääldigt trött. Josse har beställt boob amningströjor som många tycker är så bra då man ammar, så det ska jag oxå hinna med. Finns på  www.lillamirakel.se..

A just det jag, igår kväll bjöd Jos o Bart in oss på middag, vi bäddade in Milo i varma kläder och ett bebistäcke (+paraply) sen bar pappa honom över gården, de spöregnade nämligen. De bjöd på hamburgare och till efterrätt blev det "barts berömda koblajor" med mjölk. Vi kollade på halva D.H innan vi gick hem. Det var roligt att få träffa dom och även Jolene (stava jag rätt nu Josse)?



Ha en underbar onsdag och njut av varje sekund!

Pusss

ps. Tack alla nära och kära för samtal, besök, sms och hälsningar vi fått i samband med Milos födelse, det betyder så mycket!

Så har då ditt barn äntligen kommit! Grattis! De första veckorna är en period då ni helst bara ska få vara tillsammans, lära känna varandra och ta det lugnt.

Mamma Baby-yoga passar alla nyblivna mammor med bebisar som ännu inte rör sig så mycket. Du kan börja göra yoga ca 40 dagar efter förlossningen.

På Mamma baby yogan jobbar vi mycket med musklerna i mage, bäckenbotten och övriga kroppen. Många upplever att de får tillbaka sin energi trots många vakna nätter som det kan bli i början! 

Din bebis ligger på en yogamadrass bredvid dig under passet och är med i övningarna när han eller hon är vaken! De flesta bebisar sover väldigt gott och länge efter yogan! Du får gärna komma en liten stund i förväg och amma ditt barn lugn och ro.

Några av fördelarna med Mamma Baby Yoga:

Du behöver ha mjuka kläder, en filt till bebisen och en vattenflaska. Någon liten leksak eller ett gosedjur kan också vara bra!

Mjölkstockning

Orsaker

• Barnet har felaktig amningsteknik och bröstet töms inte tillräckligt.
• Behå som klämmer på bröstet.
• Barnet har ändrat sitt ätmönster. Det har gått längre tid mellan amningarna än vanligt. Barnet har sovit över nattmålet.
• Barnet är snuvigt och orkar inte äta så mycket, eftersom det har svårt att andas genom näsan.
• Stress. Mamma har inte tid att amma tills barnet är klart, utan avbryter amningen.
• Amningsnapp.
• Smärtsam amning. Tömningsreflexen fungerar sämre.
• Utsätts brösten för drag eller kyla drar blodkärl och mjölkgångar ihop sig. Brösten töms då sämre vid amningen.
• Ibland kan man ha en vit prick på bröstvårtan, ungefär stor som ett knappnålshuvud. Det är då stopp i en utförsgång på bröstvårtan

Vet inte vilken orsak, men jag kan ha blivit kall när jag varit ute, en vindpust räcker. Har väldigt mycket mjölk så om inte Milo får suga klart kan det vara det som orsakat det oxå. Om han somnar ska jag istället väcka honom och låta han fortsätta suga...jaja det är mycket med amningen. Mer än jag kunnat föreställa mig.
Nu ska jag äta lite och kolla på film med David, Milo sover brevid oss i soffan och lägenheten är nystädad och fin. David tar verkligen mycket ansvar och är så duktig vilket underlättar för mig.

Sov gott alla kära läsare!

Puss

Ok, nu fortsätter jag skriva om mina upplevelser kring förlossningen.

Från att vara 5 cm öppen, ca kl 11, gick det väldigt snabbt. Jag fick värkstimulerande dropp på ovansidan av handen. Fan vad ont det gjorde, BM sa att jag hade rullande ådror så hon fick sticka flera gånger, skitarg blev jag och sa att jag ville ha bedövningskräm först, hon blev lite ställd och sa: sånt får man ha med själv, det har inte vi...hon måste tyckt jag var riktigt koko, jag var på väg att föda barn och jag ville ha bedövningskräm för ett litet stick...jaja, hon satte den till slut och därefter gick det snabbt. Milo föddes kl 13.37 måndagen den 1a junni 2009. Jag öppnades alltså 5 cm på ca 1 timme, vilket är väldigt snabbt. Ingen trodde nog det skulle hända så snabbt för barnmorskorna gick till någon annan och jag skickade ner David att köpa en iskall sprite zero. När han kom tillbaka hade han köpt 2 korvar med bröd och började äta. Sen satt han vid mitt huvud och stöttade mig...jag blev så arg, tyckte att han luktade gris och skrek att han skulle ta bort korven. Han fick lämna dom på andra sidan rummet. Stackars David, han hade inte ätit eller sovit på länge. Jag kände bebisen trycka på och David hämtade barnmorskorna som började förbereda allt. Jag minns att jag undrade va de höll på med, drog fram en massa skydd och handdukar mm...sen sa dom: Jenny nu ska du föda. De var otroligt bra stöd, jag litade helt på deras ord och gjorde som jag blev tillsagd. Jag minns att jag frågade den ena barnmorskan, samtidigt som Milos huvud var ute, om hon skulle förlösa mig. Du slutar ju kl 14 sa jag, hinner du det. Hon skrattade och sa att hon såklart skulle va med och hjälpa min bebis komma till världen. När det var som intensivast tog jag mycket lustgas och jag hörde min röst som om jag vore en robot, radiostyrd...märkligt.  Vid varje värk krystade jag ca 3 ggr och bebisen var ute på ca 3-4 värkar. Allt gick så snabbt och jag var helt chockade när lilla Milo kom upp på mitt bröst, så otroligt stolt men inte riktigt vid fullt medvetande. David grät och pussade mig, han sa att han inte trodde att det gick att älska mig mer, men efter förlossningen kände han en obeskrivlig kärlek till mig och bebisen. Han sa att hela hans liv gick i snabb repris. När Milo låg på mitt bröst fick jag krysta fram moderkakan och sedan sydde de ca 2 stygn. De sa att det var ovanligt för förstföderskor att spricka så lite och förlora så lite blod. De var väldigt imponerade av mitt arbete, det va ju jag med=)
Milo hittade snabbt mitt bröst och började suga, så underbart att de bara sekunder gamla vet vad de ska göra. Resten är lite som en dimma. Jag låg i mitt lyckorus och David och jag bara log mot varandra och bebisen...Vi fick sedan in en bricka med mat...som jag längtat efter den brickan, så speciellt med flaggan på topp och allt.





Vi låg på förlossningen i 4 timmar och då hann Davids pappa, min mamma och Carran med att gratulera och oss och välkomna Milo till världen.





Sen fick vi samla oss och en ny barnmorska visade oss vägen till eftervården. Jag blev körd i rullstol och hade Milo i famnen. Eftervården var väl sisådär, i källaren på sjukhuset. En dubbelsäng med skötbord och en säng till bebisen. En gemensam dusch och toalett fanns på avdelningen. I köket fanns mat som man själv fick fixa. Det var dock väldigt mysigt för mig och David och Milo att lära känna varann där. Vi var så försiktiga och David fick byta den första blöjan...han var så duktig=)



Och det syntes på mig att jag gått igenom en förlossning:



Lite senare kom Josse, Bart, Patrik och Carran på besök. Vi fikade lite och de snosade och gosade med våran bebis!
Davids mamma Eva och styvfar Uffe ville såklart oxå hälsa på underverket och kom förbi en kortis. David körde till Mc Donalds och hämtade lite mat till oss. 5 cheeseburgare och en varsin jordgubbsshake satt fint! Vi var verkligen trötta efter allt och somnade gott. Milo var också trött och sov nästan hela natten. Klockan 9 nästa dag kom barnläkaren på besök och kollade så att Milo var frisk. Det var så skönt att höra att vår prins var frisk och att vi fick åka hem om vi ville. Vi lämnade eftervården kl 14, David körde hem innan och hämtade bilbarnstolen, städade hemmet och förberedde för den nya killen!
Jag måste säga att jag kände mig lite omtöcknad, allt hade gått så snabbt. Nyss var vi inne för en undersökning och nu var vi hemma med vår bebis. Dock valde vi att åka hem för att få lugn och ro. De var ju en del ljud från de andra familjerna på eftervården +  att det är svårt att slappna av när man inte är hemma. Mitt krav var att amningen skulle komma igång innan vi åkte hem och det gjorde den oxå.

Nu är det alltså fredag och vi har varit hemma 3 dagar och oj vad livet redan har förändrats!

Jag har nästan dragit mig för att skriva om förlossningen. Anledningen är att allt gått så snabbt, känner nästan att jag inte var mé och nu ska jag gå tillbaka och minnas allt igen. Tror dock att det är bra för mig, att bearbeta allt som hänt och sätta ord på känslorna.
Förra torsdagen gick slemproppen, kände att nåt é på gång, har ju sagt till alla att jag kommer få för tidigt, varav de flesta skakat på huvudet och sagt....vänta bara och se, förstföderskor brukar gå över 2 veckor...men jag har hållt fast vid detta, ibland för att provocera folk oxå. På fredagen hade jag BM besök och berättade allt, hon sa att det är möjligt med tidig födsel men vi ses troligtvis igen och så fick jag en ny tid. Lördagen gick och det var bröllop, söndagen gick och det var morsdag! Vi bakade scones, Davids pappa var på besök, vi åkte till mamma (handlade blommor innan) och var där hela dagen. Kände dock att nåt verkligen var på gång, fötterna var riktigt svullna, kunde inte sitta i solen alls, la mig i soffan, sen i sängen, försökte vila, men det var svårt. Var hungrig och åt en del. Ska tillägga att jag inte sov nånting alls nästan, natten mellan lördagen och söndagen. När jag sen kom hem var meningen att vi skulle storhandla, men vi orkade inte, åt endast en pizzaslice och sen masserade David mina fötter. Vi skulle ha sett på film kl 21.00 men precis då rann vattnet ner längs min ben. Jag tyckte inte det var en klar vätska, kände inga värkar men ringde till förlossningen som bad oss avvakta en timme pga skiftesbyte=//
Kl 22.00 ringde jag in igen och de bad oss komma. Mest för en koll, det lät inte som om vi skulle stanna kvar. När jag frågade om jag skulle ta med väskorna sa hon att det kunde vi göra utifall att, men de kunde vara kvar i bilen så länge. När vi väl kom in, följde vi den svarta linjen från akuten till hissen, sen upp till förlossningen där 2 sköterskor tog emot oss. Hissen var superlångsam och läskig. Barnmorskan tog genast emot oss i ett undersökningsrum, kontrollerade färgen på mitt vatten och sa: ni måste stanna för ni kommer få barn inom 2 dygn..gaaah gissa om vi blev chockade. Jag kände att jag ville gråta men höll inne tårarna. Fostervattnet var grönfärgat pga att att Milo förmodligen känt sig stressad och bajsat i vattnet. Jag var rädd att bebisen mådde dåligt och att han var i fara, men BM förklarade att detta var mycket vanligt och inte alls farligt men att det krävs att barnet kommer ut inom 2 dygn.
Vi blev ledda till ett rum, humöret på oss båda var pirrigt och förväntansfullt, så här glada var vi innan värkarna satte igång:





Barnmorskorna var väldigt snälla, de förklarade för mig att det var viktigt att jag sov (David oxå) för att samla krafter. Vi spelade yogamusik för att slappna av. Barnmorskorna sa att det ser en enorm skillnad på yogamammor då det gäller förlossningen, jämfört med andra. Yogamammor brukar klara förlossningen mycket bra på grund av den sunda inställningen och allt mentala förarbete, men även den kroppsliga träningsbiten underlättar...det gjorde mig stolt! David löste korsord och vi pratade om vad vi trodde skulle ske. Vid 2 tiden hade jag inte somnat och jag ringde på en sköterska, hon blev lite sur att jag inte hade sagt till tidigare, men jag ville ju försöka själv. Hon tyckte iallafall att jag skulle ta en sovdos bestående av 2 panodil, 1 brikanyl och en morfintablett. Funderade ett tag pga att jag helst inte vill ta morfin som kunde påverka bebisen vid förlossningen. Hon sa att morfinet lämnar kroppen på 3 timmar så det är mycket bättre att få sova och samla krafter i detta skedet. Sagt och gjort, jag tog sovdosen, men somnade inte ändå. Vid 6 tiden började värkarna, David hämtade frukost men jag kunde inget äta, tog ett glas juice och 2 matskedar fil. Vid varje värk ropade jag på David och han fick massera mitt ryggslut. Kände hur paniken närmade sig varje gång en värk var på väg, ville fly. På yogan har vi övat på keep up övningar, att möta värken istället för att fly. Så jag började ändra inställning, tog emot värkarna  och välkomnade dom. Jag pratade med dom och tackade för att kroppen förberedde mig för mitt barn, det hjälpte och jag kunde vila och nästan slumra till mellan värkarna. Efter nån timme blev vi flyttade till sparummet, minns hur jag gick förbi ett par som satt i korrdoren och pratade med min barnmorska. De hade varit inne på ett vändningsförsök och hon var höggravid. Jag kunde knappt gå utan stöd och jag tänkte för mig själv, stackars kvinna, du vet inte vad du har  framför dig...fly medans du kan. Inne i spaet hade de tänt ljus och hällt upp vatten, jättefint var det, David satte ner mig och satte sig själv nära mig utanför badkaret. Jag sa, David, du luktar snus, backa...han fick sätta sig i stolen och se mig förvandlas till ett djur. Jag stod på alla 4 grymtade högt vid varje värk. Han försökte prata med mig, frågade hur han kunde hjälpa till...jag ville men kunde inte svara. All kraft gick åt till värkarbetet. Vid denna tidpunkt kände jag hur det tryckte på överallt, jag visste att det var på gång. Kunde inte riktigt njuta av badet utan ville upp, men orkade inte. Jag var slut fysiskt eftersom jag varken hade ätit eller sovit på länge. Till slut lyfte David upp mig och klädde mig för de 20 tunga stegen tillbaka på vårt förlossningsrum. BM kände på mig och sa att detta gått snabbt, du är redan 5 cm öppen. Klockan kan då ha varit runt 11 på förmiddagen. Hon såg på mig att jag var slut och bad mig fundera på epiduralspruta. Jag som varit så negativ till detta funderade starkt på att ta den, mest bara för att få vila upp mig för krystandet. Under hela graviditeten har jag sagt till David att inte ta mig på allvar om jag ändrar mig, att jag INTE vill ta sprutan och att han skulle avråda mig. Vilket han gjorde. Under tiden förberedde BM lustgasen och jag fick börja ta smådoser. Jag fick då ett sug efter mamma och David fick ringa henne...mellan värkarna pratade jag med henne och frågade om hon tyckte jag skulle ta epiduralen, hon sa NEJ: Jenny du vill inte detta, hitta urmodern inom dig, ta fram din inre kraft så klarar du detta. Du är skapt för att föda. Det var dom orden jag behövde för att bestämma mig. Lustgasen blev min bästa vän. Jag minns att jag sa till mamma att de var ett ufo, ett rymdskepp, bakom mig, allt snurrade och lustgasen gjorde mig riktigt hög, vilket  var väldigt skönt. Dock varade ruset bara korta stunder och smakade ganska illa om man tar mycket.
 


Nu ska jag ta och mysa med familjen, fortsätter skriva imorgon...det blir långt det här...=) 
Sat Nam och tack mamma och mormor och mormors mor och urmodern för kraften att föda barn, om man bara slappnar av och litar på detta så sköter kroppen och urmodern i oss allt själv, det är bara att följa med på livets häftigaste resa!