Förlossningen del 2

Ok, nu fortsätter jag skriva om mina upplevelser kring förlossningen.

Från att vara 5 cm öppen, ca kl 11, gick det väldigt snabbt. Jag fick värkstimulerande dropp på ovansidan av handen. Fan vad ont det gjorde, BM sa att jag hade rullande ådror så hon fick sticka flera gånger, skitarg blev jag och sa att jag ville ha bedövningskräm först, hon blev lite ställd och sa: sånt får man ha med själv, det har inte vi...hon måste tyckt jag var riktigt koko, jag var på väg att föda barn och jag ville ha bedövningskräm för ett litet stick...jaja, hon satte den till slut och därefter gick det snabbt. Milo föddes kl 13.37 måndagen den 1a junni 2009. Jag öppnades alltså 5 cm på ca 1 timme, vilket är väldigt snabbt. Ingen trodde nog det skulle hända så snabbt för barnmorskorna gick till någon annan och jag skickade ner David att köpa en iskall sprite zero. När han kom tillbaka hade han köpt 2 korvar med bröd och började äta. Sen satt han vid mitt huvud och stöttade mig...jag blev så arg, tyckte att han luktade gris och skrek att han skulle ta bort korven. Han fick lämna dom på andra sidan rummet. Stackars David, han hade inte ätit eller sovit på länge. Jag kände bebisen trycka på och David hämtade barnmorskorna som började förbereda allt. Jag minns att jag undrade va de höll på med, drog fram en massa skydd och handdukar mm...sen sa dom: Jenny nu ska du föda. De var otroligt bra stöd, jag litade helt på deras ord och gjorde som jag blev tillsagd. Jag minns att jag frågade den ena barnmorskan, samtidigt som Milos huvud var ute, om hon skulle förlösa mig. Du slutar ju kl 14 sa jag, hinner du det. Hon skrattade och sa att hon såklart skulle va med och hjälpa min bebis komma till världen. När det var som intensivast tog jag mycket lustgas och jag hörde min röst som om jag vore en robot, radiostyrd...märkligt.  Vid varje värk krystade jag ca 3 ggr och bebisen var ute på ca 3-4 värkar. Allt gick så snabbt och jag var helt chockade när lilla Milo kom upp på mitt bröst, så otroligt stolt men inte riktigt vid fullt medvetande. David grät och pussade mig, han sa att han inte trodde att det gick att älska mig mer, men efter förlossningen kände han en obeskrivlig kärlek till mig och bebisen. Han sa att hela hans liv gick i snabb repris. När Milo låg på mitt bröst fick jag krysta fram moderkakan och sedan sydde de ca 2 stygn. De sa att det var ovanligt för förstföderskor att spricka så lite och förlora så lite blod. De var väldigt imponerade av mitt arbete, det va ju jag med=)
Milo hittade snabbt mitt bröst och började suga, så underbart att de bara sekunder gamla vet vad de ska göra. Resten är lite som en dimma. Jag låg i mitt lyckorus och David och jag bara log mot varandra och bebisen...Vi fick sedan in en bricka med mat...som jag längtat efter den brickan, så speciellt med flaggan på topp och allt.





Vi låg på förlossningen i 4 timmar och då hann Davids pappa, min mamma och Carran med att gratulera och oss och välkomna Milo till världen.





Sen fick vi samla oss och en ny barnmorska visade oss vägen till eftervården. Jag blev körd i rullstol och hade Milo i famnen. Eftervården var väl sisådär, i källaren på sjukhuset. En dubbelsäng med skötbord och en säng till bebisen. En gemensam dusch och toalett fanns på avdelningen. I köket fanns mat som man själv fick fixa. Det var dock väldigt mysigt för mig och David och Milo att lära känna varann där. Vi var så försiktiga och David fick byta den första blöjan...han var så duktig=)



Och det syntes på mig att jag gått igenom en förlossning:



Lite senare kom Josse, Bart, Patrik och Carran på besök. Vi fikade lite och de snosade och gosade med våran bebis!
Davids mamma Eva och styvfar Uffe ville såklart oxå hälsa på underverket och kom förbi en kortis. David körde till Mc Donalds och hämtade lite mat till oss. 5 cheeseburgare och en varsin jordgubbsshake satt fint! Vi var verkligen trötta efter allt och somnade gott. Milo var också trött och sov nästan hela natten. Klockan 9 nästa dag kom barnläkaren på besök och kollade så att Milo var frisk. Det var så skönt att höra att vår prins var frisk och att vi fick åka hem om vi ville. Vi lämnade eftervården kl 14, David körde hem innan och hämtade bilbarnstolen, städade hemmet och förberedde för den nya killen!
Jag måste säga att jag kände mig lite omtöcknad, allt hade gått så snabbt. Nyss var vi inne för en undersökning och nu var vi hemma med vår bebis. Dock valde vi att åka hem för att få lugn och ro. De var ju en del ljud från de andra familjerna på eftervården +  att det är svårt att slappna av när man inte är hemma. Mitt krav var att amningen skulle komma igång innan vi åkte hem och det gjorde den oxå.

Nu är det alltså fredag och vi har varit hemma 3 dagar och oj vad livet redan har förändrats!


Kommentarer
Postat av: Minna

Ååh, fick en klump i halsen när jag såg din mamma o Milo...Jenkki du är mamma nu!! =D

2009-06-05 @ 23:18:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


MusicPlaylist
Music Playlist at MixPod.com