yogajenny

I helgen fick jag lite egentid och åt en smarrig luch och läste en bok:




Boken passar mig bra nu och här kommer ett kort utdrag:

När dina barn står vid din grav och pratar om vilken underbar förälder du var - visst vor det fint om du slapp ljuga?
Visst det dröjer många år, en hel evighet, tills även du ska lämna detta jordeliv. Självklart. Men om, Om! Om det händer imorgon? En knöl på halsen, en sladd med bilen - om? Vad säger dina närmaste då? när det står runt kistan? Det är aldrig för tidigt att börja leva det liv du egentligen vill ha levt.

Fråga dig vem och vad du vill ha varit för dina barn eller för dina närmaste. Svaret på den frågan ger dig en tydlig fingervisning om vart du vill i ditt liv. Och därmed också anledning att ifrågasätta om det är dit du är på väg.

____________________________________________________________________________________________

Stora tankar som gör att man börjar tänka på livet, eller hur? Gör jag det jag vill göra? Har jag mer att ge. Om jag kunde så skulle jag vara hemma mer med Milo, jag skulle träna typ 4 ggr i veckan, jag skulle skriva böcker och måla tavlor, jag skulle ha en fin trädgård där jag sådde massa blommor som jag kunde binda fina buketter o ställa in, jag skulle bjuda hem släkt och vänner ofta på middagar, Jag skulle gå på loppisar ofta och fynda anikviteter som jag o David fixade till och sålde dyrare, skulle vilja pluggar mer, kanske till jurist eller läkare eller journalist. Ja listan kan göras lång, när ska jag våga ta tag i det jag vill göra?

Rymdkram till dig<3